BIOGRAFI

Garaget där allt började
The Leather Nun på Radio City Hall i New York
KISS och Bowie
Att upptäcka ett geni - Ulf Lundell
Att få spela med sin idol - Mikael Rickfors
Tinnitus
Tillbaka till musiken

Från Heavy Metal till Bluegrass
Musiken är det näst viktigaste i mitt liv.  Den har gett mig möjligheter att uppleva magiska stunder, som när jag spelade med full volym i ett fullsatt Radio City Music Hall i New York.

Fireball
Det hade jag naturligtvis ingen aning om att jag skulle få uppleva när jag om min bästa vän Ove, hade stannat våra mopeder utanför grannens garage som höll på att sprängas framför våra öron. Trots att det bara var trummor och bas vi hörde så kände vi direkt igen Deep Purples låt Fireball och eneregin som trycktes ut genom garageportens springor var omöjlig att värja sig från. Vi tittade tysta på varandra och sedan sa jag ”Ska vi starta ett band?” Ove ville spela trummor så jag tog basen, och på den vägen är det…

New York
Radio City Music Hall ligger i Rockefeller Center på 1260 Avenue of the Americas i New York kallas också ”Showplace of the Nation” och har plats för c.a 6 000 personer och har varit platsen för bl a Grammy Awards och MTV Awards. Anledingen att jag var här var att jag jag 1986 träffat Michael Krönlein (basist i Carl-Einar Häckners Varitéorkester) på en spårvagn. Han var då basist i The Leather Nun och undrade nu om jag var intresserad av jobbet eftersom han inte kunde åka med på deras USA-turné. Tack Michael!
Det blev ett fantastiskt äventyr. Tre veckor tillsammans med det engelska bandet Echo and the Bunnymen som frågat om vi inte ville åka med som Support Act och sedan var ytterligare tre veckor inbokade på egen hand.

Kiss och Bowie
Vi återvände något år senare för att spela in ”International Heroes” i Washington DC med den legendariska/ökända producenten Kim Fowley (som bl a producerat KISS och The Runaways). Nästa platta (Nun Permanent) producerades av den ödmjuka legenden Mick Ronson som var David Bowies högra hand under hans storhetstid med bl a Ziggy Startdust.

Ulf Lundell
Nästa gång ödet skulle peta med sitt finger i mitt liv var i Gävle 1991. Det var sista spelningen på en turné när telefonen ringde och mannen i andra ändan undrade om jag kunde tänka mig att spela in några nya låtar med Ulf Lundell. Vid den tiden hade jag inte lyssnat på hans musik mer än att jag naturligtvis kände till ”Öppna landskap” och ”Kär och galen”, men jag visste att han var en musiklegend. Det var därför en märklig känsla att upptäcka en för mig ny artist i samma stund som jag spelade med honom. Hela bandet var samlat i fikarummet i EMI:s studio vid Skärmarbrink när Ulf kommer in med utskrivna textblad med ackorden invävda i texten. Han spelade upp sin demo med sång och gitarr och förklarade vad han ville ha. Efter en stunds soundcheck var vi så klara att spela igenom låten tillsammans. Alla var uppkopplade och det skulle spelas in live. Halvvägs genom första genomspelningen av ”Pojkarna längst fram” upptäckte jag Ulf Lundell – ”det här är ju världsklass” tänkte jag. När vi sedan vara klara med inspelningen av ”Hon gör mig galen” var jag övertygad och förstod vilken fantastisk låtskrivare och kompositör Ulf är.

Mikael Rickfors
En annan minnesvärd händelse är första spelningen med Mikael Rickfors. När jag i början på 80-talet hade bestämt mig för att viga mitt liv åt att spela musik var Mikael Rickfors en av de mest respekterad artisterna i sverige och han hade alltid sveriges bästa och mest respekterade musikerna i sitt band. Att spela i hans band var som att vara med i landslaget. Jag blev tillfrågad att ersätta den tidigare basisten mitt i pågående turné. Jag fick en låtlista och en vecka på mig innan det var dags för en repetition med bandet, utan Mikael. Dagen därpå var det dags för konsert och jag var naturligtvis lite nervös och spänd över att få träffa en av min idoler. När vi efter soundcheck och middag är samlade i logen får vi veta att hans flyg är försenat. Konsertlokalen är fullsatt med förväntasfull publik och arrangören är stressad över att Mikael är försenad. Då får vi besked om att han äntligen har anlänt och håller på att byta om. För att inte förlora tid går vi upp på scenen och väntar. När han äntligen kommer upp på scenen hinner vi bara presentera oss:
-”Hej jag heter Ulf”,
-”Hej, Mikael”
Sedan räknar Johan in en, två, tre, fyr…

Trash
En annan och mycket sorgligare historia var dagen när jag fick tinnitus. Jag hade åkt upp till Stockholm för att repa med bandet Trash. Jag kände Hempo Hildén sedan tidigare då vära vägar korsats och vi hade gemensamma bekanta. Jag träffade bandet i fiket på Fryshuset där de hade sin replokal. Vi hade gemensamma rötter och var rörande överens om att Aerosmiths nysläppta platta Permanent Vacation var något av det bästa som gjorts på mycket länge.
Replokalen var normalstor, saknade fönster och hade de traditionella posterklädda väggarna. Längst in stod ett PA stort nog att fungera på en normalstor rockklubb och längst ena väggen stod två Marshallstack med dubbla 4x12” och en basrigg. Så långt var det inget konstigt. Visst var det stora prylar men det är klar att man måsta ha utrustningen någon stans mellan giggen. Vad jag först inte noterade var att Marshalltopparna saknade mastervolym och att Hempos stora trumset var uppmickat!

Tillbaka till musiken
Efter att ha försörjt mig som musiker i över två decennium bestämde jag mig för att prova något annat – vad som helst men inte musikbranschen. Jag läste på universitetet och fick jobb som projektledare. Jag fortsatte naturligtvis att spela men nu på mina egna villkor. Jag upptäckte Country och Bluegrass som ironiskt nog var musikstilar som kanske är så långt från var jag började, som man kan komma. Jag och några kompisar fick idén att starta en band i en musikstil vi inte hade erfarenheter av och där alla spelade instrument vi inte spelat tidigare. Det kändes konstigt att vara nybörjare igen men det var underbart att få återuppleva spelglädjen och lusten att upptäcka musik.

Sammanfattning

• Professionell musiker sedan början på 1980-talet.
• Turnerat i Europa och USA med bandet The Leather Nun.
• Spelat med bl a Ulf Lundell, Mikael Rickfors och flera Tv-produktioner.
• Arbetet med bl. a Mick Ronson (David Bowie), Kim Fowley (Kiss, Runaways,  Alice Cooper, Kris Kristofferson) och Midge Ure (Ultravox, Live Aid).

Band och artister som jag samarbetet med:
The Leather Nun
Ulf Lundell
Mikael Rickfors
Annelie Rydé
Gigi Hamilton
Cecilia Vennersten
Kim Fowler
Mick Ronson
Midge Ure
Stefan Glauman
Baltimore
Wilmer X
Alien
Sikta mot Stjärnorna
John Ballard Act
Peter Stridh
Strasse
Saturnus
Appaloosa Band
Coverboys
Radio Ripoff
Great Guns
Trash
Packet
Lalla Hansson
Ann-Louise Hansson
Flap Jacks
Soul Machine
Green Machine
Love Machine
GöteborgsOperan The Cradle will Rock
The Noble Honkys
Twisted Mountain
Arturius
Natta di Besatta
Gunnar Danielsson
Partille Storband
Bluecaps
Crash
Sister Aaron
Tanx
Bonowa Beat
Folk
Nemo